Hos sångerskan, munspelaren och låtskrivaren Jenny Almsenius finns kärlek, sorg och tindrande glädje. Ackompanjerad av en bluesdoftande gitarr och en gungande kontrabas tar hon självsäkert plats på scenen och bjuder på ångande visblues.
”Jag vill ge publiken små historier” säger Jenny; ”Berättelser från knarriga verandor i den amerikanska södern, skenande storstadsnätter, svarta mystiska floder, blåsiga hustak i Paris och kärlekssagor mellan mjuka lakan från min egen lägenhet i Göteborg”.

Jenny Almsenius föddes i Göteborg och är uppvuxen i västkuststaden Varberg. Redan som mycket ung sjöng hon och stod på scen och har fortsatt att göra så i en rad olika sammanhang och genrer; blues, jazz, visa, teater, musikal och estradpoesi.

Efter studenten från det estetiska programmet i Varberg har hon utbildat sig på bland annat Nordiska Visskolan i Kungälv samt som privatelev hos den legendariske sångpedagogen Torsten Föllinger i Stockholm.

Sedan våren 2006 turnerar den unga sångerskan runt om i Sverige, Norge och Danmark på stora och små scener. I början av sin professionella bana gjorde Jenny sig ett namn genom sina kritikerrosade Cornelis Vreeswijk-tolkningar. Numera är det hennes egna sånger som står i centrum, och trots att Jenny ännu inte släppt en fullängdsskiva har hennes visor spridits flitigt. Livekonserter och intervjuer i Sveriges Radio P4 och P2, MySpace och ett idogt turnerande har gett texterna och musiken vingar.

Med sin scennärvaro, sin röst och känsla för den amerikanska bluesen såväl som den svenska visan är Jenny Almsenius en artist och låtskrivare som kommer att låta talas om sig i den svenska musikvärlden framöver.

Jenny har bland annat tilldelats Mariestads Visans Vänners stipendium 2006. Stallets utvecklingspris för unga musiker 2008, samt nominerats till Ted Gärdestads stipendiet 2007
För närvarande turnerar Jenny Almsenius tillsammans med gitarristen Martin Abrahamsson och basisten Petter Eriksson.

” Jenny Almsenius sjunger och spelar munspel med en fri och nyfiken attityd. Hon tar inte så allvarligt på genrebeteckningarna. Men hon skall tas på allvar för hon kan framkalla äkta känslor”
BOHUSLÄNINGEN